Symfoniorkester
När jag gick in i vecka 23 stod det att man kunde testa bebisen om den gillade klassisk musik som Vivaldi.
I förra veckan ringde mamma och frågade om vi skulle gå på gävle symfoniorkester. Och eftersom det är vacker musik och jag hade läst att bebis gillar sån musik. Så ville jag ju självklart följa med.
Men kvällen började med händelser som jag bara måste berätta om innan vi kommer in i symfonisalen.
När jag är på väg till mamma som sitter ute och väntar i bilen så ser jag en kvinna med hund och att hon tappat en vante. Men medans som jag ska springa fram med vanten så ser jag hur hon stupar rakt in i portdörren med världens smäll. Jag springer snabbt fram (snabbt som i att vanka varsamt så fort som det går). När jag kommer fram så måste jag ju bemöta hunden först för att se så att han (Jacken) inte är elak och tänker bita mig eller vad som. Men Jacken är så snäll så. När jag ställer mig över kvinnan så upptäcker jag att hon är riktigt riktigt berusad. Så jag försöker hjälpa henne upp trots att jag har fullt sjå att hålla mig själv uppe med foglossning och ryggproblem.
Men efter en stund så lyckas jag iaf och får in henne genom porten där hon sa att hon bodde. Hon sa sitt efternamn men det fanns ju såklart inte på tavlan där innen. Hon är väldigt kall och nedkyld med tanke på hur många vurpor hon hade gjort innan. Så hon sätter sig mot elmentet innanför porten och säger åt mig att ta hennes hund så skulle hon hämta hunden dagen efter. Jag tar hunden och går ut till mamma som sitter i bilen och som även håller på att ringa polisen. Jag säger vad hon har sagt och mamma säger åt mig att gå och kolla upp kvinnan. När jag kommer fram till porten så är hon väldigt aggresiv över att jag tagit hennes hund. Då hade hon även sovit en stund på golvet där inne.
Sen så bestämmer hon sig nämligen för att trava iväg över vägen. Och då hade hon även hunnit med några vurpor med huvudet före i snön några ggr till. Klockan går som sagt och vi hade ju faktiskt en tid att passa.
Men vi följer efter henne över gatan och väntar på att polisen ska komma som aldrig kunde komma. Annars här i Andersberg så vimlar det av dom när man inte behöver dom. Hon går från att vara snälla och vimsig till styv i munnen och aggressiv till snäll. Ett tag står hon och halvsover mot min axel med min tyngd under hennes armbågar för att inte ramla. TUNGT! Även jag pratar med polisen några gånger för att berätta vart vi är och vilken bil vi har. Och då har vi fått in kvinnan i bilen för att få värma sig tills polisen kommer. Men för att korta ner historien så kommer polisen och vi drar bara iväg utan ett ord för då är det 5 kvar tills orkestern ska börja spela.
Bebisen reagerade på orkesterns musik och när dom höga tonerna kom så sparkade bebis riktigt ordentligt.
Det var en mysig upplevelse och det var jätte mysigt att få gå och lyssna på Gävles symfoniorkester tillsammans med mamma. Tack för det rara mamma.
Efter den dagen kände jag mig faktikst som en hjältinna. Jag tycker man ska hjälpa människor. Och det har min mamma uppfostrat mig till att göra.
Jag älskar dig mamma! Du betyder allt!
I förra veckan ringde mamma och frågade om vi skulle gå på gävle symfoniorkester. Och eftersom det är vacker musik och jag hade läst att bebis gillar sån musik. Så ville jag ju självklart följa med.
Men kvällen började med händelser som jag bara måste berätta om innan vi kommer in i symfonisalen.
När jag är på väg till mamma som sitter ute och väntar i bilen så ser jag en kvinna med hund och att hon tappat en vante. Men medans som jag ska springa fram med vanten så ser jag hur hon stupar rakt in i portdörren med världens smäll. Jag springer snabbt fram (snabbt som i att vanka varsamt så fort som det går). När jag kommer fram så måste jag ju bemöta hunden först för att se så att han (Jacken) inte är elak och tänker bita mig eller vad som. Men Jacken är så snäll så. När jag ställer mig över kvinnan så upptäcker jag att hon är riktigt riktigt berusad. Så jag försöker hjälpa henne upp trots att jag har fullt sjå att hålla mig själv uppe med foglossning och ryggproblem.
Men efter en stund så lyckas jag iaf och får in henne genom porten där hon sa att hon bodde. Hon sa sitt efternamn men det fanns ju såklart inte på tavlan där innen. Hon är väldigt kall och nedkyld med tanke på hur många vurpor hon hade gjort innan. Så hon sätter sig mot elmentet innanför porten och säger åt mig att ta hennes hund så skulle hon hämta hunden dagen efter. Jag tar hunden och går ut till mamma som sitter i bilen och som även håller på att ringa polisen. Jag säger vad hon har sagt och mamma säger åt mig att gå och kolla upp kvinnan. När jag kommer fram till porten så är hon väldigt aggresiv över att jag tagit hennes hund. Då hade hon även sovit en stund på golvet där inne.
Sen så bestämmer hon sig nämligen för att trava iväg över vägen. Och då hade hon även hunnit med några vurpor med huvudet före i snön några ggr till. Klockan går som sagt och vi hade ju faktiskt en tid att passa.
Men vi följer efter henne över gatan och väntar på att polisen ska komma som aldrig kunde komma. Annars här i Andersberg så vimlar det av dom när man inte behöver dom. Hon går från att vara snälla och vimsig till styv i munnen och aggressiv till snäll. Ett tag står hon och halvsover mot min axel med min tyngd under hennes armbågar för att inte ramla. TUNGT! Även jag pratar med polisen några gånger för att berätta vart vi är och vilken bil vi har. Och då har vi fått in kvinnan i bilen för att få värma sig tills polisen kommer. Men för att korta ner historien så kommer polisen och vi drar bara iväg utan ett ord för då är det 5 kvar tills orkestern ska börja spela.
Bebisen reagerade på orkesterns musik och när dom höga tonerna kom så sparkade bebis riktigt ordentligt.
Det var en mysig upplevelse och det var jätte mysigt att få gå och lyssna på Gävles symfoniorkester tillsammans med mamma. Tack för det rara mamma.
Efter den dagen kände jag mig faktikst som en hjältinna. Jag tycker man ska hjälpa människor. Och det har min mamma uppfostrat mig till att göra.
Jag älskar dig mamma! Du betyder allt!
Kommentarer
Trackback
