Emma

Ja jag hade inte tänkt avsölja de stora förens kanske efter tolfte veckan. Men så avslöjade Jonas allt på facebook igår. Tack för de smarto. Men de gör inget nu är de framme så gjort är gjort. Jag har nog själv inte smält det hela än. Och sen så vågar jag inte ha några förhoppningar med tanke på vad som kan hända i framtiden. Jonas tycker att jag är lite dum som inte är mer glad än vad jag är. Jag är jätte glad ska alla vet. Men jag har ändå en brännande oro av vad som kan hända och jag vågar inte hoppas på för mycket. Jag vågar knappt röra mig för att jag rädd hehe. Jag vet att jag måste slappna av lite. Och jag måste säga att jag är lite små trött på att andra säger åt mig att jag måste röra på mig och jada jada. Jag gör det i min takt jag vet vad jag ska göra jag har läst jag har hört jag frågar. Jag kan inte allt men jag vet och tar annars reda på om det är något.

Som Jonas pappa går mig redan på nerverna. Hur ska jag klara av det här i nio hela månader? Om han redan brinner farligt i mitt huvud. Jonas blir lite små irriterad när jag berätta hur jag känner över denna super jobbiga människa. Han måste lugna ner sig han är mer hysterisk än vad jag är över den här graviditeten.

Själv så vill jag bara ha resultat och att veckorna ska gå snabbare så att jag kommer över den "farliga" trimestrern. Och de är efter 11-12 veckor.